Var på vårdcentralen den 9 december,
ville ta ett allergitest eftersom jag varit förkyld i 7 veckor.
Fick ett stick i fingret som sa att ja, du är nog allergisk mot något.
Så det blev blodprov (som sedan gav ett 10*10 cm blåmärke i 2 veckor).
Sen sa läkaren att det skulle komma ett brev till mig om det visade något.
Nu eftersom det inte hade kommit något brev och snuvan lättat,
tänkte jag att det nog inte var så farligt,
om ens något.
Idag kom brevet.
"Kraftigt allergisk mot katt,
i viss mån även mot björk och dammkvalster."
Mina katter är mina barn.
De stannar, och sambon får stå ut med att
jag snyter mig och snarkar.
Antar att jag får bli bättre på vanor,
dvs ta mina allergitabletter och nässpray.
Samt tvätta händerna efter att jag gosat,
och försöka undvika att lukta på deras underbara päls.
Inlägg
4 kommentarer:
Åhnej så tråkigt :( Hoppas att allergin inte blir värre. Är själv riktigt allergisk, men har som tur var inga egna älskade pälsdjur
Ånej vilken hemsk upptäckt!!!
Har själv två katter så jag förstår hur det känns....
Hoppas det går bra, håller alla tummar!
Låter inget vidare roligt, men är katterna viktigare än den egna hälsan?
Kämpar för att få in vanan att ta en allergi-tablett varje morgon samt ta kortison-nässpray när jag känner att det börjar bli tungt att andas, läkare får ju inte rekommendera något eftersom de anser att man ska undvika kontakt med det man är allergisk mot, men det receptfria funkar bra i nuläget.
För mig så finns det inget alternativ, man tar inte bort friska katter. Och vi har räddat båda från en säker död från början, så att sätta dem i den situationen igen, är något jag aldrig skulle göra.
Kan inte heller lämna bort dem, varför kan jag inte svara på..de är mina barn helt enkelt..
Skicka en kommentar